Amfetamin, kemisk beteckning: alpha-metylfenetylamin.

Amfetamin är en starkt beroendeframkallande substans.

Det tunga amfetaminmissbruket hos människor följer i regel ett mönster med faser på 12 timmar upp till flera dygn av upprepat drogintag, sömnlöshet och svält. Följt av en abstinent återhämtningsfas.
Efter en tids missbruk av detta slag kan biverkningar uppkomma, där den mest karakteristiska är amfetaminpsykosen. En successivt stegrande paranoia i samband med intensiva konsumtionsfaser.
Psykosen domineras typiskt sett av förföljelseidéer och kan så småningom förvärras med hallucinationer, stereotypa rörelser och förlust av den sjukdomsinsikt som inte sällan föreligger till en början.
Rent kroppsliga komplikationer till amfetaminmissbruk förekommer också, exempelvis nervskador, högt blodtryck, stroke och hjärtskador.

Amfetaminberoende är i huvudsak ett psykiskt beroende, inte som i falletl alkohol och opiater något fysiskt beroende.
Opiatmissbrukaren upplever en form av fysisk abstinens som inte existerar hos amfetaministen. Däremot ger ett avslutat missbruk psykiska symptom, såsom depression, inititivlöshet och orkeslöshet osv.
Det finns mediciner mot vissa av amfetaminberoendets komplikationer som psykoserna, men det finns ännu inga behandlingar mot själva amfetaminberoendet som vetenskapligt visat sig fungera (till skillnad mot de effektiva läkemedlen vid alkohol-, nikotin- och opiatberoende).

Amfetamin kan intas i kroppen på dessa sätt: Förångning, rökning, injektion, oral/nasal/rektal tillförsel.

Källa: Wikipedia